Det starkaste buller som våra förfäder på jägar- och stenåldersstadiet blev utsatta för var kanske åskan. I takt med den tekniska utvecklingen har buller ökat i samhället. Kraftigt buller eller smällar är skadligt för hörseln. Det vet alla. Alla vet dock inte att buller kan också negativt påverka hjärtfrekvens och blodtryck, och även öka antalet stresshormoner. Psykiskt kan buller orsaka trötthet och nedsättning av koncentrationsförmågan.

Man försöker att fastställa gränsvärden för skadligt buller. Som exempel kan nämnas Arbetsmiljöverkets Föreskrifter där man säger att den genomsnittliga ljudnivån under en 8 timmars arbetsdag får inte överstiga 85 dB (A). Ett kortvarigt impulsljud (max. 1 sekund) får inte vara högre än 140 dB (C).

En lömsk form av buller är s.k. lågfrekvent buller. Den är lömsk därför att den är knappt hörbar eller går inte att höra alls. Frekvensomfånget är 20-200 Hz. Ett lågfrekvent buller orsakas av t.ex. fläktar, klimatanläggningar, vindkraftverk, fartyg och färjor. Detta buller dämpas inte nämnvärt av väggar eller andra hinder. Besvären av denna form av buller kan bli trötthet, koncentrationsproblem, huvudvärk, yrsel, illamående och störd sömn.

En hörselskadad dam berättar att hon hör egentligen bara låga frekvenser. Hon har därför utvecklat god förmåga att höra lågfrekvent ljud. När hon är i skärgården kan hon höra en bilfärjas buller långt innan den blir synlig.

Buller i den form som vi är vana vid är för den ursprungliga människan okänt. Någon har påstått att en 60-årig australisk urinvånare som levt i vildmarken hela sitt liv har lika god hörsel som en västerländsk 20-åring. Sant eller inte? Det är i varje fall tänkvärt.

Nemo