Det finns en uppfattning som menar att man kan vänja sig vid de vardagsljud som man har det jobbigt med. Tja, därom tvista de lärde.
Hur som helst så gjorde jag i våras en helt ny erfarenhet om saken. Det vill jag gärna berätta om. Så här var det:

Min fru och jag bodde i Spanien i 4 veckor (Torrevieja). Vi hyrde en lägenhet nära stadens centrala delar. Den låg på 4:e våningen. Altanen låg i söderläge. Där var det soligt, varmt och skönt hela dagarna. Men!!! Vilket oväsen det var från gatan nedanför! Där låg en bilverkstad som producerade mycket buller och bång. Det var tjo och tjim från barn som lekte på trottoarerna. Trafiken var ofta intensiv. Bilar, lastbilar, motorcyklar och mopeder. För spanjorer finns det bara ett läge på gaspådraget. D.v.s. full fart. Några ungdomar roade sig då och då med att sparka boll mot ett plåtskjul. Tjong, lät det varje gång bollen träffade skjulet. Ja, det var ett ljudinferno för mig.

Det var bara på morgonen och under eftermiddagens siesta som jag kunde vistas på altanen utan mina öronproppar. Ljudnivån var då betydligt lägre än övriga tider på dagen.
Nu kommer det märkliga. Efter ungefär en vecka kunde jag vistas längre tider på altanen utan hörselskydd. Det gjorde mig förvånad. Jag hade alltså fått en successiv tillvänjning av ljuden från gatan! Det var ju glädjande. Mindre glädjande var att min ljudöverkänslighet har gått tillbaka till sin ursprungliga nivå när jag kommit hem. Vad kan nu det bero på? En förklaring kan vara att de jobbiga ljuden inte kommer lika regelbundet och ofta här hemma.

Någon har föreslagit:
- ”Du drack nog mycket vin där. Ljudkänsligheten blir ju mindre besvärande då”.
Ja, nog drack jag mer vin där än hemma. Bra vin kan man köpa överallt till en billig penning. Efter ett eller två glas blir mina besvär lindrigare i 1 – 2 timmar. Det är dock inte någon tillfredsställande förklaring eftersom dämpningen av ljudöverkänsligheten var konstant dygnet runt.

En annan person har föreslagit:
- ”Du mådde bra där. Miljöombyte är stimulerande. Det var varmt och skönt och du trivdes.”
Det är förstås ett starkt argument. Den verkliga orsaken lär jag ju inte få veta. Jag vill ju ändå tro på att det faktiskt var en tillvänjning till de ljud som är jobbiga för mig. Det skulle ju i så fall ge oss ljudöverkänsliga ett hopp om att det kan finnas en behandlings-/träningsmetod.

Åke