Ett 65-tal förväntansfulla deltagare från Dalarna, Gävleborgs län samt Stockholm intog helgen den 8-9 maj på Lidingö Folkhögskola. Där välkomnades vi av en ”röstlös” Ulla Sand och man undrade ju då hur detta skulle gå. Men Ubah Robleh tog genast över röstskapet och så drog allt igång.
Inger Tillberg, hörselvårdskonsulent på Rosenlunds hörsel- och balansklinik, startade helgen, dock med en rejäl försening då bussdeltagarna från Gävleborg och några från Dalarna blev försenade. Hon berättade om hur den fördjupade hörselrehabiliteringen går till på Rosenlund. Under en eller två veckors rehabilitering får gruppen hörselskadade information från hela teamet såsom, läkare, kurator, psykolog, teknisk ingenjör, audionom, pedagog. Syftet är att man som hörselskadad ska klara sin livssituation bättre.
Nästa föreläsare var Lillegun Holmberg, Hörselkonsult AB, som berättade om hur man kan få hjälp med tekniska hjälpmedel på arbetsplatsen. Att hon tillsammans med den hörselskadade ser över arbetsplatsen för att se vad som behövs och satt man sedan kan prova vad som fungerar bäst. Bidrag för konsultens utredning samt hjälpmedlet söks från Försäkringskassan.
Efter en god lunch var det dags för Carolina Lunde från Försäkringskassan. Hon berättade om vilka regler som gäller idag bl a om hur många dagar de olika perioderna med sjukersättning innebär. Försäkringskassan blev ganska hårt ansatt av flera upprörda deltagare. Trots detta lyckades hon på ett professionellt sätt ”ro skutan i land”.
Lättare hade då Nancy Böling från Arbetsförmedlingen rehab som stod näst på tur och berättade om hur de arbetar. Meningen är att man som hörselskadad ska få hjälp av dem. De åker till många arbetsförmedlingar och informerar om hörselskadade och vilka behov de har. När man ber om deras hjälp ska det ta max 14 dagar att få hjälpen. Nancy berättade med genuin värme och förståelse för vår funktionsnedsättning om ”broarna” mellan Fk och AF och hur ett överlämnande ska gå till. Samt ev återlämnande om ”kunden” inte kan arbeta alls.
Kvällen avslutades med middag och mat som dock inte föll alla i smaken. Därefter blev det en uppvisning av HYVIS Stirrup linedancers och det blev mycket uppskattat. Vi andra fick lära oss några danser av instruktören Eva Svanström och svettas lite.
Söndagen började med frukost och utcheckning från rummen. Förste föreläsare blev Ann-Christine Falk som jobbar som lärare på Lidingö folkhögskola. Hon berättade om sin egen hörselskada och hur hon har upplevt den, både på personligt plan och hur det påverkat henne i arbetet. Det var många av oss som uppskattade detta och många kände igen sig själva i det hon berättade.
Därefter blev det Bosse Andersson tur att prata. Han berättade om sin egen dövhet och vad som hände när han blev döv. En plötslig total hörselförlust med dånande tinnitus på köpet ändrade hans livssituation helt. Men ur detta öde föddes ganska snabbt tanken på hur han kunde använda sig av denna nya erfarenhet i sitt författarskap. Han beskrev sitt skrivande vilket resulterade i böcker som man genast fick lust att läsa, om funktionshinder, utanförskap, vägar till inre styrka osv samt sist men inte minst en underbar insiktsfull humor som genomsyrar allt. Mycket tänkvärt för oss alla som ibland upplever tillvaron som alltför arbetsam.
Ubah Robleh fortsatte och berättade om vad som hänt sedan HYViS Arvsfondsprojektprojekt ”Hörselskadade med invandrarbakgrund – bli delaktig!” tagit slut och vad som händer just nu.
Jan Lamby avslutade föreläsningsdelen med att berätta om Europeiska hörselorganisationen EFHOH där han är generalsekreterare. Han berättade om vad det gör och gjort. Dessutom nämnde han kampanjen ”Befria samtalet” som HRF Riksförbund driver just nu.
Ulla, Anita och Karl-Göte avslutade träffen med att diskutera kring vad vi vill göra i fortsättningen och på nästa träff.
En mycket intressant helg led mot sitt slut. Arbetsgruppen hade gjort ett fantastiskt arbete med alla förberedelser. Programmet gick som på räls (snabbspår). Nu ser vi fram emot att besöka Gävleborg län nästa år. Ett mycket bra koncept att träffas på över länsgränserna och utbyta erfarenheter och bli lite klokare, kanske.
Anne-Marie P & Ulla T
