FAS 1.

Förnekande och chockfasen
Längtan efter att få vara frisk och protest emot sjukdomen. Det är då lätt att bli arg på anhöriga, läkare, m fl, och att uppleva en förlamande trötthet.

FAS 2.

Reaktions- och bearbetningsfasen
Man övergår till att acceptera tanken på att leva med sin sjukdom. Om man har lugn och ro och har någon som stöttar, så kan man börja fundera på sitt fortsatta liv.

Man kan återuppta gamla aktiviteter, som ej är för ansträngande, och blir mer mottaglig för nya erfarenheter. Får man svårigheter i denna fas så bör man söka hjälp. Kanske behöver man varva ner och arbeta mindre. Om man har ett arbete med mycket folk omkring sig, kan en omskolning, eller byte av arbete komma på tal. Man kan också behöva en tids sjukskrivning om man inte redan är sjukskriven.

FAS 3.

Nyorienteringsfasen
Man försöker återvinna sig själv, och återfå kontrollen över sitt liv.

Nu har man arbetat sig igenom krisen och återfår självkänslan lite i sänder, man börjar se framåt trots problemen. Hela tiden ger yrselattackerna en osäkerhetskänsla. Får man dem ofta kan det leda till att man isolerar sig.

Hur ska jag bete mig när jag får ett anfall? funderar man över

Medicin och behandling är andra frågor. Var står mina anhöriga? Behöver jag färdtjänst, mobiltelefon, osv... Allt detta ska man söka svar på.