År 1861 beskrev Prosper Menière, en fransk läkare, för första gången den sjukdom som fått hans namn: yrselsjukdomen Menière. Menière publicerade flera uppsatser för att dokumentera sin upptäckt, men något erkännande fick han aldrig uppleva. Menière ansåg att en normal hörsel plötsligt kan börja störas av olika typer av oljud som följs av en mer eller mindre svår hörselnedsättning. Dessa störningar sker i innerörat och den drabbade får anfall av yrsel, dålig balans, känsla av rotation, illamående, kräkningar och svimning.

Menière kan vara många sjukdomar där man har symptomen som diagnos: rotatorisk yrsel som kommer i episoder, fluktuerande basnedsättning, tinnitus och lockkänsla.

Tre av kriterierna skall finnas för att det skall vara Menière. Klassisk Menière, där man har innerörehydrops (ökad vätskemängd i emdolymfatiska rummet, en del av innerörat) kan sannolikt uppstå av flera orsaker. Trots att Menière beskrevs så tidigt, har man fortfarande inte kunnat fastställa exakt vad som förorsakar Menière.
Menière-anfallen kan vara från en halv timme upp till sex timmar med intensiv rotatorisk yrsel, ofta med illamående. Personen kan ibland känna av Menière-anfallet flera dygn efteråt innan anfallet "lagt sig". Menière-anfallen kan uppstå väldigt plötsligt och ibland helt utan förvarning, ibland kan attackerna föregås av en känsla av tryck i bakhuvudet och ökad tinnitus. Då får personen med Menière en "förvarning" om att ett Menière-anfall är på väg. Den Menière-drabbade måste då avbryta sina aktiviteter och vila, och om det går göra avslappningsövningar.
Hörselnedsättning hos personer med Menière uppstår då hårcellerna i snäckan skadas så mycket av trycket i innerörat att vissa celler i värsta fall dör. Efter många yrselattacker får många patienter med Menière slutligen en grav sensorineural hörselnedsättning på det skadade örat. Samtidigt avtar den vestibulära retbarheten med tiden och därmed även yrseln. Undersökningar har kommit fram till att upp till 50 % av patienterna så småningom får symtom på bägge öronen.
Många personer med Menière har också tinnitus som ofta blir värre i anslutning till yrselanfallen. Ljuden upplevs ofta som ett lågfrekvent brum hos personer med Menière.
Många med Menière har en fyllnadskänsla (lockkänsla) i örat, speciellt före ett anfall.
Man har också kunnat observera en ljudöverkänslighet hos personer med Meniére.
Menière är ytterst ovanlig bland barn och drabbar män och kvinnor i samma utsträckning, kanske med en liten övervikt på kvinnor. Man beräknar att det finns omkring 40.000 personer med Menière i vårt land. Menière bryter vanligen ut i åldern 20-60 år. I medeltal har Menière-drabbade ca sex till elva Menière-attacker per år.