EU satsar nära 100 miljoner kronor under fyra år på ett projekt som kallas Nanoear. Man har hittills hållit på i två år. 23 centra i Europa deltar och koordinator är professor Ilmari Pyykkö från Tammerfors. I Sverige deltar 5 läkare under ledning av professor Helge Rask-Andersen. Forskningen är fortfarande på grundforskningsnivå.
Vi fick följa med i ett tydligt bildspel om vad forskningen hittills kommit fram till. Projektet går ut på att hitta nya behandlingsformer för tinnitus, menière och genetiska hörselrubbningar, och att finna en behandling med hjälp av nanopartiklar.
Nanomedicin betyder att styra, reparera, konstruera och kontrollera humana biologiska system på molekylär nivå. Kortfattat går det ut på att försöka föra in partiklar direkt till en speciell cell, och därmed nå det sjuka området och på så sätt stimulera nervtrådarna.
Vi föds med 15 000 hårceller varifrån 30 000 nervtrådar utgår. De finns kvar även om hårcellerna försvinner. Vid genomgången av innerörat lärde vi oss att många öronsjukdomar är genetiskt relaterade. Med nanoforskningen hoppas man kunna skapa nya hårceller. En genetisk term heter MATH 1 och utan den kan inte nya hårceller bildas. Forskningen har visat att många patienter hade defekter av äggviteämnen. 20 % av döva barn saknade ett protein som heter Conetin. De yttre hårcellerna innehåller ett ämne som heter Prestin som inte finns någon annanstans i kroppen.

Hörselforskningen som sker på djur går inte alltid att jämföra med människans reaktion. Ett marsvin t.ex. lever bara några år medan människan kan leva till 100 eller mer. Man har funnit att fladdermössen har samma protein som människan.
I framtiden hoppas man, och tror, att Nanoforskningen ska bidra till att vi på olika områden skall kunna behandla bl.a. tumörsjukdomar. Det kändes som om vi är på väg in i en ny värld.
Föreläsningen genomfördes på ett mycket intressant sätt, även om mycket var svårt att förstå för en lekman.

Några tankar från Lena Nilsson, Menièreföreningen