En ljudöverkänslig berättelse

Följande berättelse tilldrog sig för 5-6 år sedan då jag fortfarande arbetade. Den har ett lyckosamt slut.

Jag var tjänsteman och arbetade för ett stort elektronikföretag. Med tanke på min besvärliga ljudöverkänslighet så var min arbetssituation den bästa tänkbara. Jag hade eget rum och kunde arbeta ganska ostört. Det var förstås vissa saker som jag hade svårt med. T.ex. möten där många personer deltog men i det stora hela klarade jag det bra.
Nya tider kom. Företaget meddelade att man skulle flytta verksamheten till ett annat ställe i stan. Där skulle vi få arbeta i kontorslandskap. Ve och fasa! Jag förstod att det skulle bli svåra problem för mig. Jag har tidigare arbetat i kontorslandskap så jag visste vad det innebär. Det var innan jag blev ljudöverkänslig.
Vad göra? Jag övervägde att prata om saken för min närmaste chef. Han var en alvarlig och bister man. Han och jag kom inte speciellt bra överens. Det var inte så att vi var osams. Det handlade mera om att vår resp. personkemi inte stämde överens.
Jag tvekade och tvekade. Våndades länge. Till slut sökte jag ändå upp honom. Det må bära eller brista tänkte jag.
Kan ni tänka er? Han lyssnade tålmodigt och uppmärksamt på vad jag berättade. Ställde några frågor och vi hade ett bra och konstruktivt samtal.

Det hela slutade med att han ordnade så att jag fick ett eget rum på det nya stället. Som ni förstår var det en stor lättnad för mig. Jag kunde fortsätta att arbeta och vara produktiv.

Maj 2006 Åke