Ibland hör man sägas att hörselskadade bör bli mer medvetna, dvs att vi hörselskadade bör veta ”vilka vi är och vilka förutsättningar och möjligheter vi har”. Hörselskadade bör vara experter på sin egen hörselskada. En viktig del i att bli medvetna hörselskadade är att få information om hur man gör ett audiogram och hur man läser det, hur en hörapparat fungerar och vilka hjälpmedel som passar bäst. Avläsningsträning och kunskap om hörselorganet är viktiga för hörselskadade. Allt detta hjälper hörselskadade att bli medvetna om hur man fungerar och veta vem man är och att man vågar vara den man är.

Hörselskadade skall kunna vara delaktiga i samhället på sina egna villkor. För att uppnå en delaktighet behöver hörselskadade kunskap. Hörselskadade kan då påverka sin omgivning till en större insikt och förståelse för situationen för hörselskadade.
Många hörselskadade upplever sitt handikapp som en djup tragedi. Man känner sig som en halv människa. För många hörselskadade går självkänslan förlorad och många hörselskadade blir retliga, misstänksamma, trötta och deprimerade.

När hörselskadade blir mer medvetna om möjligheter och begränsningar är det lättare för hörselskadade att tala om för omgivningen vilka behov hörselskadade har. Hörselskadade blir mer tydliga i vilken hjälp man behöver, vilket stöd man förväntar sig osv.

Enkelt kan man dela in hörselskadade i tre grupper:

• Lindrigt hörselskadade där hörselskadan, särskilt under ogynnsamma akustiska betingelser, medför svårigheter vid talspråklig kommunikation.
• Medelsvårt hörselskadade där läppavläsning ofta är ett viktigt komplement till hörseln.
• Gravt hörselskadade och döva där synen är väsentlig för uppfattning av talspråk. Övriga sinnen utgör ett viktigt komplement.

Att inte kunna höra har olika betydelse för hörselskadade som från födseln eller tidig barndom varit hörselskadade (barndomshörselskadade), jämfört med hörselskadade som i vuxen ålder drabbats av hörselnedsättning (vuxenhörselskadade).
Att bli hörselskadad innebär mycket träning i att höra, se och förnimma, avläsning, talrytmik och ev. att lära sig TSS (tecken som stöd). Den största träningen för hörselskadade är dock att lära sig använda hörapparaten optimalt.
Den speciella metodik och de olika insatser som är nödvändiga för gravt hörselskadade kräver en väl fungerande samordning och samverkan mellan medicinsk, psykologisk, kurativ, teknisk och pedagogisk expertis.

Hörselnedsättning är ett kommunikationshandikapp. Mycket i samhället bygger på kommunikation, tillgängligt för hörande men svårförståeligt för hörselskadade. Den egna upplevelsen hörselskadade har av medmänniskornas främlingskap inför deras problem, eller erfarenheten av att hörande vänner och bekanta inte har tillräckligt tålamod vid försöken till samtal, gör att den hörselskadade drar sig undan.

Ett funktionshinder behöver inte vara en svaghet utan kan bli en styrka i den personliga utvecklingen för medvetna hörselskadade.

2006-01-12/SB