Träning hjälper

yvonne olsen (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: h211n2fls34o272.telia.com
Postat den Måndagen den 18 Augusti, 2008 - 12:42:

--------------------------------------------------------------------------------
Hejsan Ylva
Ännu ett STORT GRATTIS.Satt ljust och läste om det i Dagns Nyheter.Själv har jag precis pustat ut från att ha gått 3,5km på mitt löpband.Det är så skönt att vi menierare hittar den sport man gillar och att det går bra.Men Midnattsloppet skulle jag aldrig klara.
Änuu en gång Grattis!!!!!!
Hjärtekram
Yvonne
Ylva (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: 78.82.255.221
Postat den Söndagen den 17 Augusti, 2008 - 23:07:

--------------------------------------------------------------------------------
Hej alla!
Vill bara meddela, att ytterligare ett Midnattslopp i Stockholm genomförts(16/8). Gick faktiskt lite bättre än förra året.
Plats ca 9000 av 20.000 anmälda. Inte så pjåkigt av en Menieresjuk "åldring".
Fantastisk utsikt över huvudstaden från Fjällgatan och en kämpig, men vackert upplyst backe i Vita Bergsparken upp mot Sofia kyrka plus sista rycket att komma upp och runda det klassiska Mosebacke är de mest bestående minnena. Samt den enorma trängseln i T-banan från och till starten vid Zinkens Damm.
Inga problem med yrsel, så länge jag inte tittar för mycket åt sidorna under löpningen.
Däremot fortfarande jobbigt med tågresan.
Blir lätt vimmelkantig och nervös, när jag tittar ut genom fönstret. Konstigt nog känns det bättre, när jag åker baklänges och ser omgivningen försvinna bakåt så sakteliga.
Men känner mig inte bra och har svårt att koncentrera mig på läsning och korsord/sukodu.
På onsdag ska jag förresten på en ny hörselkontroll. Usch!
Jag avskyr att sitta där och försöka höra dom där pipen med tryckknappen i handen. Hörde eller hörde jag inte nåt?? Känns ofta osäkert.
Anledningen till besöket är underlag till hörapparat, som jag behöver men inte vill ha.
Hej från Ylva
yvonne olsen (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: h211n2fls34o272.telia.com
Postat den Tisdagen den 03 Juni, 2008 - 14:43:

--------------------------------------------------------------------------------
Hejsan Maria
Jag har själv två knäproteser i vadera knä.Jag har köpt mig ett löpband som jag har ståendes i ett rum.Där har jag kommit till 3km per dag.Jag har under tiden fått mycket bättre balans och ostadihheten är också bättre.Så det gäller att hitta sin egen form där man trivs med vad man gör.
Så kämpa på allihopa.
Glad Sommar Stockholm har idag 25+ Hjärtehälsningar
Yvonne Olsen
Maria (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: kone1.evl.fi
Postat den Tisdagen den 03 Juni, 2008 - 11:29:

--------------------------------------------------------------------------------
Grattis Ylva! Det här var livsbejakande till max. Underbar läsning. Loppet är verkligen inte kört.

Det är viktig uppmuntran och påminnelse till oss alla. När jag hade det som värst för somrar år sedan ville jag ändå simma. Jag gick ner till stranden flera gånger om dagen och speciellt de långa simturerna i kvällshavet var så sköna.
Nu gäller vattenjogging (sen knäna satte stopp för löpning i naturen), stavgång och cykelturer. Inget av de här vill jag ge upp. Snart är det också dags för sommarens första dopp i havet.
För alla gäller det ju att hitta den träningsform som vi trivs med och orkar hålla ut med. Och för oss menieriker (liksom för alla andra) gäller det att inte ge upp och bli sittande. Träning piggar upp både fysiskt och psykiskt.
Miamaria (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: 65.net77.skekraft.net
Postat den Måndagen den 02 Juni, 2008 - 19:33:

--------------------------------------------------------------------------------
Gu va bra jobbat Ylva!!!! Grattis
Yvonne Olsen (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: h211n2fls34o272.telia.com
Postat den Måndagen den 02 Juni, 2008 - 13:04:

--------------------------------------------------------------------------------
Hejsan Ylva!!
Grattis Grattis.En prestation gjorde det möjligt.Bara att Gratulera ännu en gång!!!!
Detta kan säkert sporra många Menierare när man tycker "Loppet" är kört.
Lyckönskningar
Yvonne
Ylva (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: 78.82.254.103
Postat den Måndagen den 02 Juni, 2008 - 12:49:

--------------------------------------------------------------------------------
Hej alla!
Vet inte om tråden är den rätta, men jag måste skriva och berätta att "jag gjorde det". Vadå?
Sprang Stockholm Marathon i lördags!!!
Och kom i mål och överlevde.
Jag har ju sprungit tidigare men det var på 80-talet, då man var ung och inte hade Meniere.
Så det kändes som att vara på väg till schavotten,
när man samlades på Lidingövägen i den 29-gradiga värmen.
Målsättningen var att lunka och gå om vartannat och sålunda ta sig i mål. Men det finns ju s.k. rep på vägen, vilka måste passeras före olika klockslag samt en maxtid. Innebärande att målet på Stadion stänger kl 20. Längre än sex timmar får man alltså inte hålla på.
Det innebar i praktiken, att det var nästan omöjligt att gå några längre sträckor. Då hade man inte hunnit. Så bortsett från småpromenader då och då och uppehåll vid vätskekontrollerna, fick man jogga på mest hela tiden.
Konstigt nog blev det aldrig helkris i benen. Däremot hade jag problem med fötterna, som kändes för stora för skorna. Så det var trångt framme vid tårna, vilket gjorde en stor del av loppet extra plågsamt. Och mycket riktigt har jag nog pajat några tånaglar, men det går över. I övrigt är jag skadefri.
Nån yrsel besvärades jag inte heller av. Trots intag av kopiösa mängder vätska och sportdryck. Förstår inte vart det tog vägen? Kändes som det bara ångade av en.
Kanske att det var positivt med all denna vätskeutgjutning i hettan. Överskottet i örat minskade nog också.
Hade sen inga problem med X2000-tåget heller.
Brukar annars bli lite åksjuk på det.
Just nu känner jag mig lite sliten men väldigt nöjd, att jag efter 16 års uppehåll åter lyckades springa Stockholm Marathon. Det var samtidigt loppets 30 års-jubileum.
Där ser ni! Trots Meniere är allting inte helt kört, vilket man ju tror mellan varven.
Hej från Ylva
Brigitte (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: c79-223-9-217.bjare.net
Postat den Måndagen den 19 Maj, 2008 - 11:15:

--------------------------------------------------------------------------------
Hej, jag försöker oxå promenera så ofta, o snabbt, som möjligt. (Om ej alltför yr). Tycker oxå att jag mår bättre av det. Ibland har jag sonens hund hos mig, med förbehåll att de får hämta henne om jag kommer in i skov/attack. Då måste jag ju ut ändå mer (för hundens skull ;-) ). Dessutom är det jättemysigt att få ha denna goa hund, berner sennen, ibland!
Kram till er alla!
Bi
gittan (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: h227n2c1o1043.bredband.skanova.com
Postat den Måndagen den 19 Maj, 2008 - 10:51:

--------------------------------------------------------------------------------
Hej vänner.
Igår fick jag med min man på en kvällspromenad genom stan till vår fina park och tillbaka hem igen.tog trekvart med min takt.Kändes jättebra och idag har jag hunden så vi tar kanske samma promenad idag igen.Man vet aldrig.Ska nog försöka med promenader för min del, badet är slut, och gå till det allmänna badet är uteslutet för min del.För livligt helt enkelt.Så promenad är nu min prioritering vad gäller motion.mvh gittan
Ylva (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: 78.82.254.103
Postat den Söndagen den 13 April, 2008 - 21:45:

--------------------------------------------------------------------------------
Hej Wingo!
Kan inte svara på om fysisk belastning orsakar anfall för just dig eller inte. Menieres sjukdom är ju så individuell.
Men en gissning är: nej.
Träning brukar vara positivt vid alla sjukdomar.
Och dessutom syftar många läkemedel vid Meniere
till ökad blodgenomströmning i örat (Betaserc, Gingko) eller minskad vätskemängd (urindrivande).
Träning åstadkommer ju båda dessa effekter.
Jag har i alla fall bara positiv erfarenhet av fysisk belastning och Mb Meniere.
Så kör på och prova. Ett anfall är inte dödligt.
Wingo (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: c-d9b3e253.04-128-626f6410.cust.bredbandsbolaget.se
Postat den Söndagen den 13 April, 2008 - 2:38:

--------------------------------------------------------------------------------
Kan fysiskbelastning göra att man får ett anfall?
Ylva (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: md4690e6c.utfors.se
Postat den Onsdagen den 11 April, 2007 - 22:54:

--------------------------------------------------------------------------------
Snälla "deppig", gräv inte ner dig i förtid.
Jag har också känt precis som du och tyckt livet och framtiden känts hopplös. Men, jag lovar, det kommer bättre tider. Det gör det alltid med den här sjukdomen. Den är inte livsfarlig och går i skov - dvs. är mer eller mindre aktiv.
Du har rätt när du säger, att det inte finns någon bot. Det gör det inte heller, men de flesta läkemedel botar faktiskt inte, utan verkar symtomlindrande.
Själv har jag i flera år använt vätskedrivande tabletter (Salures) och (peppar,peppar) inte haft någon allvarlig yrselattack sen dess.
Så den medicinen tror jag på.
Slutligen, Meniere är inte en neurologisk sjukdom
utan enl. senaste rön en autoimmun reaktion i örat beroende på tidigare virusinfektion.
Du har också rätt vad gäller symtombilden, hörseln rasar så sakteliga men yrseln kommer och går. Observera "går"!
Qigong har jag ingen erfarenhet av, men all träning är värdefull - både fysiskt och mentalt.
Jag tycker så synd om dig, för jag vet hur djävligt det kan kännas. Men, jag upprepar, det kommer ljusare tider!
Hör gärna av dig och meddela hur det går.
deppig (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: c-ec39e253.2211-1-64736c10.cust.bredbandsbolaget.se
Postat den Onsdagen den 11 April, 2007 - 21:03:

--------------------------------------------------------------------------------
Träning ger mig ett hopp om bättre framtid. Läkarkontakter och utredning har gett mig "diagnos" men ingen bot. Yrselpatienter har låg status i "norrland" även bland öronläkare. För mig förefaller Meniere närmast vara en neurologisk sjukdom.
Qigong säkert minst lika bra som annat. Vetenskapen säger att prognosen för yrsel är god men för hörseln sämre. Sjuk ett år slutat jobba och går mest hemma.
Ann-Marie W (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: z225.ip3.netikka.fi
Postat den Tisdagen den 06 Mars, 2007 - 18:23:

--------------------------------------------------------------------------------
Hej på er alla!
Jag har äntligen kommit ur en anfallsperiod på 3 månader.

Är tillbaka på jobbet som högstadielärare och allt ser bra ut igen. Jag hör inte så bra, men det funkar ändå bra!!

Har sluppit all yrsel och har börjat motionera igen och jag mår toppenbra.

Jag äter ingen medicin över huvudtaget och jag tycker det är mycket märkligt att det funkar....
Jag var totalberoende av mina betaserc och diuretin.

Började med mina anfall i novemer och hade märkliga symtom med blodtrycket och domningar. Tyckte det kändes som jag hade vattenskalle.

Efter ytterligare djupdykningar runt nyåret beslöt jag att slopa medicinerna och började med massage och nackgymnastik. långsamt bled vet bättre för varje dag.

Måste i ärlighetens namn säga att jag INTE vet vad som gjorde mej bra. Det var ung. likadant för tre år sedan då jag blev sjuk. Yrseln varade i tre månader och sen var allt bra igen. (förutom dövheteten) Men, då behövde jag medicin för att fungera.
Mycket märklig sjukdom det här... och ingen verkar sitta inne med sanningen...
Är det vanligt att det är så här långt mellan perioderna och att man kan vara nästan OK mellan varven?
Ammis (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: h180n2fls31o1122.telia.com
Postat den Torsdagen den 01 Mars, 2007 - 20:05:

--------------------------------------------------------------------------------
Hej på er.

Jag tror också att allt hänger ihop.

Jag går också med stavar av andledningen att det känns tryggt att ha något att stödja sig med, men också för att få igång cirkulationen i axlar och nacke.

Sedan har jag börjat med Qigong.
När hela huset tysnat tar jag fram mitt band och gör övningrana. Jag märker nu efter 3 veckor att jag har bättre balans, jag kan göra balans övningarna med stängda ögon och så har jag blivit starkare och smidigare i kroppen.
Ann-Marie W (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: z225.ip3.netikka.fi
Postat den Lördagen den 20 Januari, 2007 - 17:45:

--------------------------------------------------------------------------------
Har märkt att stavgång är jättebra. Man får igång "hela paketet" med rörelse för både axlarna och benen.Dessutom känns det tryggt att ha stavar när balansen inte är så där 100%, som man önskar.
Jag tycker jag mår mycket bättre när jag fått igång cirkulationen och flåset. Som tur är har jag en man som pushar mig när jag är osäker på om jag vill eller orkar pga att jag känner mig yr.

Det gäller att motivera sig, annars blir man sittande och jag har väldigt lätt att börja tycka synd om mig själv. Motion är bra!!
Ylva (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: md469264b.utfors.se
Postat den Måndagen den 15 Januari, 2007 - 23:40:

--------------------------------------------------------------------------------
Vet ni, jag tror det hänger ihop.
Träning ger ju i sig en stressminskning, och jag tror det är detta som svarar för den positiva effekten.
Stressminskning skulle alltså vara det primära i sammanhanget. Sen kan ju denna åstadkommas på olika sätt.
Det är ju heller ingen nackdel att "flåset" bättras på under avstressningen. Bra kondition är alltid bra för hälsan. Stressminskning via träning borde alltså på sikt vara sundare än framför TV:n.
Om nu yrseln tillåter detta.
(Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: h161n1fls34o294.telia.com
Postat den Måndagen den 15 Januari, 2007 - 22:53:

--------------------------------------------------------------------------------
Hoppas att träning är viktigast, för jag ägnar mig inte åt sådant speciellt mycket, men har märkt att stressminskning är mycket viktigt och därför lagt av med sådana dumheter som att hasta fram bland en mängd aktiviteter. Nu lever jag ett totalt sett hälsosammare liv än innan jag blev sjuk, tack vare att sjukdomen tvingat fram prioriteringar som skulle göra varje människa mer lugn och harmonisk. Självklart vill jag må ännu bättre och hoppas att på sikt kunna börja träna, dvs ta raska promenader utan att trilla omkull. Då vore det toppen om det är så att träning är viktigare än stressminskning, för då ökar ju min livsglädje ytterligare! Som jag längtar... Vem hade för ett halvår sen kunnat tro att detta skulle komma från mig - en utslagen tjej som knappt lämnade huset under två månader? /Maloo
greger (Oregistrerad Gäst)
Oregistrerad gäst
Postat Från: tn-84-218-50-76.dsl.bredbandsbolaget.se
Postat den Måndagen den 15 Januari, 2007 - 22:22:

--------------------------------------------------------------------------------
Det sägs ju ibland att det ska hjälpa med träning? Senaste månaderna har jag haft det extremstressigt på jobbet och ej hunnit med att träna. Konditionen sjönk med 40%. Nu har jag kommit igång igen med träning (+16% på konditionen) plus att stressen har försvunnit. Det har inneburit att jag har kunnat vara medicinfri i 8 dagar utan andra besvär än några tinnitus och tryckkänsleattacker. Vad är viktigast tro? Stressminskning eller träning?

Skriv Ditt Meddelande Här
Postning är för närvarande avstängt i denna diskussion. Kontakta listskötaren för diskussionen för mer information.

	Välkommen Gäst. Var snäll och logga in eller registrera dig som ny medlem. Har du inte fått ditt aktiveringsbrev? September 09, 2010, 16:51:08

Nyheter: Vad kan Meniereföreningen göra för dig? Gå in på Ämnet Information och läs vidare Ordf Yvonne Olsen