vardagliga livet..??

[Sessanjohanna]

jag berättar självfallet till de som är berörda hur jag mår....men jag märker att eftersom det inte syns på oss ...vi har inga brutna ben..vi har inga sår..så glömmer de flesta att jag har en sjukdom som hindrar mej ibland att vara social....Det gör mej frustrerad att behöva förklara ..och självklart gör det mej frustrerad att inte kunna var "på hugget"  när man blir bjuden...

min fråga om vardagliga livet var mer menat var får ni andra er kraft...att ibland få tackla omgivningens klumpighet...

nej,,inte ska jag gnälla nu...
Glad Påsk !!

Johanna...

[Miamaria]

Tja... vissa dagar orkar man inte.... det handlar mer om att få dagen att gå så att nästa dag kommer, och att man förhoppningsvis mår bättre då. Jag har fått en hörapparat som samtidigt är utvecklad för tt-patienter med samtida ljudkänslighet. Den har hjälpt mig en hel del faktiskt.

[Johan Spännare]

Jag flytta den hit där du och jag just nu skriver.

[Brigitte]

Vart flyttar du det Johan?
Tyckte båda dessa inägg var väldigt bra! Beskriver hur även jag känner. Med att man aldrig kan veta, planera.. Att man blir så trött!! av denna tinituss  i pulserande tackt som aldrig tystnar.. At  man ena timmen mår riktigt skapligt o nästa blivit helt kass...

[Johan Spännare]

Hej Johanna!

Jag kommer att flytta denna tråd då den inte hör hemma i denna tavla. Vill du fortsätta att skriva / svara på denna tråd måste du registerara dig.

Mvh Johan

[gittano]

Hur gör jag när meniere är som värst??
Ja du,en svår fråga.
Men så mycket kan jag ju säga att det är viktigt att du informerar dina nära och kära om hur sjukdomen påverkar dig och ditt liv. Det är enormt viktigt att ha sina närmastes förståelse när yrselanfallen och gungigheten och tinnittuss tar över fullständigt.
Men jag vet också att det tar lång tid för omgivningen att fatta vad för slags sjukdom man har, särskilt på arbetsplatsen. En del kanske tom tror att man simulerar.För det är ju så att ena timmen mår man bra och andra timmen är det kört och man mår jättedåligt.
Men som du skriver själv är det svårt att planera något, för man vet ju inte hur man mår då.Därför, tala om varför du måste säga kanske, så kanske dina vänner förstår.Hoppas att mitt inlägg hjälper dig lite i allafall.
Meniere är en svår sjukdom att tampas med och humöret växlar snabbt beroende på hur anfallen kommer.En dag i taget.Kram från gittano

[Johanna]

Hej..jag undrar hur ni andra tacklar det vardagliga livet med menieres...??
jag arbetar med lönebidrag (gudskelov ) men är på arbetet 8-9 timmar /dag..
försöker gå på gymet 2-3 ggr iveckan..men oftast helt sluut när arbetsdagen är över,så gymet är en lyx när jag kan gå....min energi går upp och ner och det tar på humöret att aldrig få ha lugn o ro i själen..att aldrig kunna planera  ,att alltid få säga kanske ....hur gör ni andra när orken och energin tryter..när man är less på att sjukdomen dummar sig..? När pulsen och suset i örat aldrig tar en paus..? 

kram ..Johanna...