Har en nära väninna. Vi träffas rätt sällan men pratar väldigt ofta i telefon.
Förra helgen fikade jag med henne o hennes gamla mamma ute på café, ca en timma, vilket var trevligt. (Jag mådde då förhållandevis väldigt bra).
Talade med henne förut i telefon o hon sa att hennes mamma tyckte att jag såg ut o verkade så pigg o frisk. Svårt tro att jag har denna sjukdom (Menieres).
Jag sa att vissa kanske tror man simulerar att man har sjukdomen..
Hon svarade något i stil med: -”Ja, det tror jag faktiskt att du gör, -o du låter så jättefrisk”!
Då hade jag igår kväll kommit hem efter besök hos min dotter en timmas bilkörning från mig. Var fullständigt slut. Tycker jag lätt kommer in i skov efter minsta påfrestning (spec. psykisk). Tinnitusen välde över mig med ljudkänslighet o lock. Blev i morse väckt (som vanligt) av kraftig tinnitus i pulstakt vilket jag gjort flera ggr under natten. När vi hördes i telefon jag o väninnan, halvlåg jag i soffan o hörde hur min tt. pulserade men var glad att ha ngn att prata med o få koncentrera mig på ngt annat.
Jag skrattar o pratar o hon har naturligtvis ingen aning om min tinnitus o min trötthet (Meniereskänning).. Inte vill man väl klaga över det i ett!? Jag har ju nämnt hur jag har det vid olika tillfällen o vill ej tjata.
Men vad ledsen o besviken jag blev! Hon ifrågasätter tydligen, tror t.o.m. jag simulerar…!
Undrar vad mina vuxna barn tänker ändå mer nu…
Tidigare ringde även sonen o frågade om jag ville ha sondottern på fem år hos mig imorgon på övernattning. Jag sa att jag nyss kommit hem efter besök hos dottern o att jag ej var bra o bara måste ha ett par dar med lugn o vila nu, att jag inte orkade jst nu.
Han lät besviken. Så tråkigt att behöva säga nej, pga denna sjukdom! Men vet ju av erfarenhet att tar jag på mig för mycket, så blir det lätt värre!
Men att min väninna antydde att jag simulerar… Hon känns inte som en bra väninna längre!
Tack för jag fick skriva av mig!
Ha en så bra helg ni kan alla!
Kram Bi