Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig.
Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i örat.
Nalle Puh

Tankar efter jul och nyår
Tiden efter jul och nyår är för mig att varva ner. Jag tycker mycket om att pynta till jul och påsk, sommar och höst, att leva efter årstiderna och att byta färg och känsla i mitt hem utifrån allt detta. Samtidigt tycker jag att det är skönt att packa ner julen och att ta nya tag inför den stundande ljusa tiden. Jag tar ett djupt andetag, lämnar jul- och nyårsstressen (helt underbara tider men de innebär också mycket att göra) och återvänder till vardagen.

Det är fortfarande mörkt och grått ute och skymningen kommer tidigt på eftermiddagen.

Vissa upplever denna tid som jobbig och oharmonisk. Det är viktigt att vi är lyhörda för våra grannar, våra vänner och alla vi möter i olika sammanhang. Ibland kan ett leende betyda allt och förändrar dagen till ett solsken för den vi möter.

Att leva efter årstiderna är för mig att ha ett schema för traditioner. Alla årstider har sina teman i mitt hem. När mina barn hälsar på upplever de tryggheten från barndomen och sitter och suckar förnöjt när de ser sig omkring. Jag visste inte att allt detta var så viktigt förrän jag fick ta del av deras upplevelser. De har öppnat mina ögon för traditionernas betydelse i att något finns kvar från barndomens minnen i denna föränderliga värld.

Lycka
Vi behöver alla bekräftelse i vår tillvaro, någon som är närvarande och lyssnar, följer oss i våra tankar och förstår det vi försöker förmedla, som vågar ställa frågor och som väntar på svar. Vi behöver bli bekräftade i våra känslor. Vi behöver bli stärkta i vår värdighet och ha tillfredställelse i våra liv. När vi känner samhörighet och förståelse minskar vår stress i att vara annorlunda, att ha ljud i huvudet eller öronen som ingen annan hör.

Lycka är att ha någon som litar på det vi säger och kommunicerar med oss på våra villkor.

Lycka är någon som följer oss i samtalet och tar oss på allvar.

Lycka är att den som vi samtalar med inte är rädd för att inte räcka till inför detta som man inte kan förstå om man inte själv är drabbad.

Lycka är att möta en person som tar sig tid, lyssnar och bekräftar och förstår att vi är arga, ledsna, förtvivlade och ibland desperata för att vi vill uppleva en stunds tystnad.

Skapande tankar
Att tänka positivt… kan vi för ofta bli påminda om vikten av att våra tankar styr våra liv? Om det vi tänker speglar ljus och kärlek så omges vi av den energin och kommer att dra till oss mer av den. Om vi i stället fokuserar på negativa saker så ser vi mer av det som stör oss.

I somras hade jag ett möte med en kvinna som hela tiden upprepade att hon inte hör, inte bland vänner, familjen eller någon annanstans. Hela hennes fokusering var på det hon inte hörde.
Ja men, sa jag, hade du inte roligt och var det inte trevligt att träffa den ena eller den andra?
Festen med vännerna hade varit rolig om hon bara hade hört bättre och att träffa barn och barnbarn är hennes högsta önskan, men hon stördes av att hon inte hör allt. Maten smakade inte bra då hela hennes fokusering var på hörseleländet. Inte ens barnbarnens skratt kunde få henne att släppa den bild hon hade i huvudet: hela livet är trist när man inte hör!
Hon längtar efter att gå på bio men tänker bara på att hon inte hör så bra. Ja men, där finns ju text att läsa, försökte jag, men det kunde hon inte se som en positiv sak utan såg bara den brist hon hade.
När hon är för sig själv och inte behöver tänka på att höra så stör hon sig på sin tinnitus, som hon upplever mycket svår. Ingenstans finner hon glädje eller ro.

Jag tänkte: Hjälp! Hur kan jag visa henne livet och alla dess glädjeämnen, alla saker vi har att vara tacksamma för? Det kändes som att börja från början någonstans. Hur mycket roligare och hur mycket mer av livskvalitet får vi inte när vi arbetar med vår förmåga att känna tacksamhet och se alla små gåvor som omger oss.
Jag upptäckte att jag själv är tacksam för så mycket.

Kirkegaard
Kirkegaard säger att förtvivlan inte är en själslig sjukdom som drabbar några få, utan förtvivlan är en allmän sjukdom i världen. Så allmän, att inte en enda människa kan svära sig fri från den. Det som skiljer är i vilken skepnad förtvivlan klär sig.

Människans uppgift är att bli sig själv, att ta ansvaret för sig själv och därmed handla ansvarigt också i förhållande till andra.

Ofta gör människan det motsatta. Man försätter sig i konflikt både med sig själv och med andra, eftersom man vill vara alla tänkbara andra hellre än att vara sig själv.

Kirkegaard menar: att vara människa är en vansklig affär.