Nu är projektet slut
Här är en sammanfattning av vår rapport om arvsfondsprojektet
"Hörselskadade med invandrarbakgrund- bli delaktiga!"

HRF HYViS arvsfondsprojekt "Hörselskadade med invandrarbakgrund - bli delaktiga!" avslutades sista oktober 2009 efter att ha pågått i två år. Syftet med projektet har varit att aktivt arbeta för att hörselskadade med invandrarbakgrund får möjlighet att träffa andra i liknande situation och dela varandras erfarenheter genom en fadderverksamhet. Vi ville även skapa kontakter med andra hörselskadade som är aktiva inom föreningsvärlden så att målgruppen får större delaktighet i hörselföreningarna. Syftet var också att förmedla information och kunskap till målgruppen.

Under åren har vi lyckats starta upp en fadderverksamhet genom att utbilda medlemmar från olika HRF-föreningar i Stockholms län till faddrar. Vägen till en fungerande fadderverksamhet har varit lång. Som med alla projekt är det svårt att förutsäga resultatet och detta var inget undantag. Under första året var ett av projektets primära mål att bygga upp ett fungerande nätverk med olika aktörer som exempelvis hörselvården, Grundläggande vuxenutbildning men även andra projekt med en liknande inriktning. Dessa aktörer var viktiga då de kommer i kontakt med hörselskadade med invandrarbakgrund. Ett annat viktigt mål var att lokalisera medlemmar i olika HRF föreningarna som var intresserade av att bli fadder. Vi trodde att projektets svåraste del skulle vara att få medlemmar att ställa upp som faddrar ideellt. I min roll som projektledare besökte jag därför medlemsmöten som HRF-föreningarna anordnade och presenterade projektet. Jag hann inte besöka alla, men till vår stora glädje anmälde 16 personer sitt intresse att bli fadder.

I början av 2008 genomfördes den första fadderutbildningen där 12 personer deltog då några fått förhinder. Kursledare var Bittan Martinell som har en bakgrund som socionom och har god insyn i hörselvärlden. Utbildningens tema var bemötande, etik och gränser. Deltagarna fick kunskap om fadderuppdragets syfte, vad funktionshindret innebär och vad det innebär att vara nyanländ i Sverige. Vi genomförde ytterligare en fadderutbildning under 2009 då vi behövde fler faddrar.

Jag började arbetet tidigt med att få kontakt med hörselskadade med invandrarbakgrund genom att söka efter målgruppen på naturliga platser som hörselvården och arbetsförmedling rehabilitering. Några hittade till oss genom dessa aktörer, men den absolut största andelen hörselskadade med invandrarbakgrund kom från Grundläggande Vuxenutbildning för hörselskadade och döva elever i Huddinge. Jag försökte få dem intresserade av en fadder genom att dela ut broschyrer och hålla föredrag. Men ingen anmälde sitt intresse och det tog flera månader innan jag förstod varför. Det visade sig att många av eleverna inte var bekanta med begreppet fadder. Det var svårt att se fördelarna med en fadder då eleverna ville ha hjälp med att hitta ett arbete, en bostad osv. Den sociala aspekten som en fadder kunde bidra med var svår att förmedla till eleverna.

Genombrotten kom när vi bytte inriktning. Istället för att vänta på att målgruppen ville få en fadder, bjöd vi in faddrar och målgruppen till olika aktiviteter. En utflykt till Drottningholm samt en dagskryssning till Åland blev en stor framgång och visade att vi var på rätt spår. Vi valde att låta målgruppen ta med sina familjer på aktiviteterna och det var en positiv upplevelse för alla deltagare och gav familjemedlemmarna värdefull insikt av hörselvärlden. Aktiviteterna gjorde det möjligt för faddrar och målgruppen att lära känna varandra och själva välja vem de ville ha kontakt med. Många bytte kontaktuppgifter och började umgås på sin fritid.

Vilka var då målgruppen? Personerna kom från hela världen men med en tonvikt på arabisktalande länder. En stor andel kom från Irak och skälet är troligen att den största grupp som invandrat till Sverige senaste åren är från Irak. Några andra länder där våra deltagare härstammar ifrån är Kina, Somalia, Chile, Filipinerna, Bosnien, Afghanistan, Iran, Bangladesh mm. Alla hade olika bakgrund, åldersmässigt, utbildningsmässigt men hade en gemensam nämnare, alla har en hörselnedsättning. Majoriteten har bott i Sverige ett fåtal år och talar därför en begränsad svenska men kommunikationen mellan faddrarna och målgruppen gick trots det förvånansvärt bra. Ju mer de lärde känna varandra desto mer vågade målgruppen tala svenska.

Aktiviteterna var viktiga för faddrarnas och målgruppens sammanhållning och fortsatte under de kommande åren. Parallellt arbetade jag med informationsspridning. Det var viktigt att ge målgruppen viktig information om hörselrelaterade frågor och föreningsliv. Vi bjöd exempelvis in en föreläsare från Arbetsförmedling Rehab för att informera eleverna på Grundläggande vuxenutbildning. Vid ett annat tillfälle samarbetade vi med Iranska handikappföreningen samt hörselvården för att informera deras medlemmar om tinnitus på persiska. Men det var även viktigt att informera de olika aktörerna som möter målgruppen om hörsel. En viktig del i projektet var att få HRF-föreningarna uppmärksamma på målgruppen. Det kan innebära fler medlemmar, föryngring, större mångfald och nya kunskaper och idéer för föreningarna. Jag träffade därför ett flertal föreningsstyrelser för att informera om fördelarna att inkludera målgruppen i sin verksamhet samt ge förslag på hur man kan gå tillväga.

När vi började närma oss slutet av projekttiden kunde vi se det positiva resultat vi hade önskat oss. Vi anordnade en brunch där faddrar och målgruppen fick ge sina synpunkter på projektet. Flera ur målgruppen hade börjat se fördelarna med att vara med i hörselförening. Många hade börjat delta i föreningslivet mer aktivt och tog själva initiativ till aktiviteter. Majoriteten i målgruppen uppskattade att få träffa andra i samma situation. De har lärt sig mycket och vill få mer kunskap om hörselrelaterade frågor och arbetsliv. Även faddrarna var mycket positiva till projektet och ville gärna fortsätta sitt fadderuppdrag

Idag har 45 personer deltagit i projektets fadderverksamhet. Av dessa är 27 kvinnor och 18 män. Det ger en bra grund för fortsatt fadderverksamhet. Tack vare engagerade faddrar kommer därför verksamheten att finnas kvar i HYViS regi. En av faddrarna är ansvarig för att aktiviteterna fortsätter och en annan fadder kommer att fortsätta arbetet med informationsspridning. SHIBA som tidigare varit vilande har under projektets gång fått en nytändning då nya deltagare har hittat dit. Tack vare en av faddrarna som har tagit över ansvaret för SHIBA har verksamheten blommat upp. För att samla kunskapen och erfarenheterna som vi har gjort under projektets gång, har vi sammanställt en broschyr som riktar sig till HRF-föreningarna. Syftet med broschyren är att ge föreningarna förslag på åtgärder för att nå målgruppen.

Projektet har aldrig kunnat genomföras utan engagerade och kunniga samarbetspartners. Framförallt lärarna på Grundläggande vuxenutbildning ska ha ett stort tack för sitt engagemang! Jag vill även lyfta fram de underbara faddrar som har lagt hela sitt hjärta i projektet.

Projektledare Ubah Robleh

Vill du veta mer - kontakta ulla.sand@hrf-sthlmsdistrikt.org