Referat från föreläsningar HYViS haft.

Föreläsning med Runa Gustavsson i sept 2005

Varför psykoterapi?

Bl a för att man vill förstå varför man har problem eller lider och hur man kan bättre hantera sina svårigheter. Vid en kris, t ex skilsmässa, dödsfall, kan man behöva psykoterapi för att kunna bearbeta det som hänt så att man ska kunna gå vidare i livet. Det kan vara korttidsterapeutiska samtal som exempelvis i samband med tsunamikatastrofen.
Psykosomatiskt betyder bl a att en psykisk konflikt uttrycker sig kroppsligt, att det kan visa sig i form av ont i magen t ex spänningsproblem är också ett tecken. Vanligt bland oss hörselskadade är att vi skjuter fram hakan för att koncentrera oss/lyssna och därför kan man känna av nacke/axlar. Existentiell kris kan vara att man undrar över meningen med livet, ångest för att inte leva ärligt med sig själv eller att inte leva upp till vad man förväntas klara av.
Bland barndomshörselskadade kan det kanske vara en konflikt med att man inte känt sig bekräftad. Man har varit väldigt prestationsinriktad och jobbat hårt för att bli bekräftad som människa. Andra problem kan vara att hörselskadan "inte får synas" eller att man bara känt sig sedd som handikappad ­ inte som den individ man är. Det finns hos många hörselskadade en känsla av utanförskap. Hur jobbar vi med det ­ kan man leva med att "låtsas höra" etc? Vad händer om jag inte gör det? För vissa kan t ex tinnitus "vara i vägen" istället för koncentration på annat problem.
Att våga söka hjälp är modigt! Genom psykoterapi kan det även gynna omgivningen om jag förstår och kanske ändrar mitt sätt att vara.
Psykiater ­ läkare, medicinsk utbildad, får skriva ut medicin
Psykolog ­ psykologutbildad 6 år, humanvetenskaplig. Bred bas i utbildningen gällande mänskligt beteende.
Leg psykoterapeut ­ specialistutbildning i psykoterapi steg 2.

Olika terapiformer
Psykodynamiska terapiformer - att tala fritt om saker, förståelse ­ ökad medvetenhet om sig själv. Överföringsprocesser ­ ganska centralt i psykodynamisk terapi. Psykoterapi handlar mer om här och nu, inte alltid om barndomen som många tror. Men ibland behöver man förstå och bearbeta tidigare händelser. Vanligast är att gå en gång i veckan till psykoterapeuten.
Psykoanalys ­ ofta 4-5 gånger i veckan och man ligger ofta i soffa vid samtalen.
Kroppsorienterad psykoterapi ­ bygger på psykodynamisk terapi men man tar även med kroppen. För en del kan det kännas bra att ligga ner.
Hypnosterapi ­ samlingsnamn för olika tekniker att gå in i en annan medvetandeform, mediation.
Kognitiv terapi ­ fokusering på att arbeta med tanke, känsla, handling och att hitta lösningsstrategier ­ hur ser det ut och hur leder det ena till det andra.
Konstnärliga tearapiformer ­ musik, drama, dans. Om man har svårt att uttrycka sig i ord kan t ex bild vara bättre.
Existentiell terapi ­ jobbar med livets frågor.

Forskning om olika terapiformer visar att det inte är någon skillnad i effektivitet. Viktigt är att det blir en allians mellan terapeut och patient ­ inte vilken metod. Det är också viktigt att patienten måste vara nyfiken och beredd på att utforska sig själv. Terapeuten "tar inte hand om och fixar", det är ett arbete mellan två parter. Viktigt är att det från början finns ramar för terapin om tid, antal gånger, arvode mm.

Runa, själv hörselskadad, är leg psykolog och leg psykoterapeut och arbetar privat. Hon arbetar också med Rolfing som är en kroppsterapimetod som också kan innefatta en psykisk process. Genom beröring och manipulation av bindväven kan kroppen förändras till en bättre strukturell integration och t ex få en rakare och friare hållning.

Ulla Sand

Föreläsning med Gunnel Backenroth-Oshako i oktober 2005
Samarrangemang HYViS, HRF Stockholm och VIS Stockholm

Hur mår hörselskadade yrkesverksamma?
Gunnel Backenroth-Oshako är professor på Universitetet med inriktning på rehabilitering och handikappfrågor. Nu är hon tjänstledig och arbetar på Karolinska Institutet; KI, där hon undervisar i utbildningen av läkare, audionomer, sjuksköterskor m fl. Dessutom har hon kognitiv terapi för hörselskadade som inte identifierar sig som hörselskadade.
Efter att bl a arbetat med föräldrar till döva och hörselskadade, olika projekt hos Dövas riksförbund och HRF kom Gunnel in på arbetslivsforskning t ex teckenspråkstolkars arbetsmiljö, döva i tecken- och icketecknande miljö och så genom en audiolog som ville se hur rehabilitering kunde hjälpa hörselskadade.

Vad visade undersökningen med de vuxenhörselskadade?
De flesta i undersökningen jobbar 100% - men det visade sig att en del var sjukskrivna mm.
68% skattade sig högt tillfredställda – jämfört med hörande kontrollgruppen var det ingen skillnad.
Hörselskadade tycker att arbetsmiljön är sämre än vad hörande tycker. De anser att de sköter sitt arbete bättre (andelen var högre än hörande), det kan tolkas på olika sätt t ex att de är angelägna om att sköta jobbet bättre och därför lägger mer energi på detta.
Gunnel träffade personerna med 1,5 års mellanrum.
"Hur påverkas arbetssituationen av din hörselskada?" Inte alls sa 7, ganska mycket sa 14.
En del har svårt med hörapparaten – det kan ta tid att vänja sig med den.
Vanligt att de blir deprimerade? Det finns ingen forskning på detta. Audionomer m fl säger att en del blir nedstämda, kanske inte deprimerade. Flera faktorer runt omkring kan bidra som t ex vilket stöd familjen är.
Om hörselskadade har mer stress och utbrändhet jämfört med hörande vet man inte. Teoretiskt skulle det kunna vara så, men mer forskning behövs.

Det här med trötthet
Hur trött är man efter en vanlig arbetsdag (efter att ha fått hörapparaten) – svarar många "alltid". Med en hörselskada måste man ofta koncentrera sig mycket. En del har försökt göra något åt det på sitt arbete – men det har inte gått. Det enda är att byta jobb.
Man har intervjuat arbetsledare och många har inte förståelse för hörselskadan.

Några råd när man söker jobb:
Presentera sig själv som person och kompetens - om det blir bra kontakt/relation och respekt – berätta om hörselskadan.
Vid arbetsintervjun ska man berätta om vad man kan tillföra.

Trötthet jämfört med hörande
Hörselskadegruppen är mer trött än hörande, och det är viktigt att titta på män och kvinnor.
Hörande kvinnor är lite tröttare, men skillnaden är större bland hörselskadade. Varför är kvinnor tröttare? Orkar de inte eller är de bättre på att erkänna? Kvinnor kanske är mer kommunikativa (stämmer med andra undersökningar), ofta dubbelarbetande (familj).
Före hörapparatutprovning hög trötthet – efter rehabilitering mycket mindre!
Muskelspänning: hörselskadade spänner sig något mer (ont i nacke/axlar, svårt vara avslappnad).
Psykastemi (koncentrationssvårigheter, blir trött fort): före hörapparat något högre, med hörapparat samma som hörande gruppen.
Om det varit ett stort material kunde man gjort mer grupperingar som t ex yrke, hörselnedsättning mm.

Resultat
Hur mår man? (Orolig, störd sömn, rastlöshet, hjärtklappning): Hörselskadade män högre!
Tvång (behov av kontroll, dubbelkoll): Hörselskadade män högre jämfört med de andra (kanske hittat en strategi, behöver inte vara negativt).
Känslighet (lättsårad, vara kritisk mot andra): Hörselskadade kvinnor högre – följt av hörselskadade män.
Depression (känt sig nedstämd, hopplöshet inför framtid, känna sig värdelös): Hörselskadade män toppar, följt av hörselskadade kvinnor.
Ångest: Hörselskadade män och hörande kvinnor lika hög nivå.
Aggression: Hörselskadade män och hörande kvinnor.
Rädsla för speciella situationer: Hörselskadade män och hörande kvinnor högre stapel.
Paranoid (misstänksamhet): Hörande kvinnor högst (ej hörselskadade!)
Återkommande tankar/idéer man inte kan frigöra sig från: Hörselskadade män i topp.

Hörselskadade män rapporterar mer symptom följt av hörande kvinnor. Är hörande män friskast? Kanske hörselskadade män är mer ärliga?
Om forskningsresultatet stämmer: Hörselskadade män rapporterar mer, men hörselskadade kvinnor är tröttare…

Viktigt i rehabilitering
Alla är i samma båt, man känner lika, man är inte ensam. De flesta är mycket positiva. Man har fått träffa andra, fått råd och hjälp med en ny identitet. Delidentiteten är att vara hörselskadad (andra är svensk, kön, yrke…).

Råd
Ha mål – viktigt för att inte gå i depression/förtvivlan
Realistiska målsättningar
Ibland improvisera och följa nya spår
Ta dig tid att reflektera
Stöter man på svårigheter - leta möjligheter
Våga be andra om stöd
Samtal och stöd är viktigt
Sök information
Våga ta utmaningar
Var positiv
Var lyhörd
Lita på din intuition
Pröva alternativa lösningar
Skaffa dig nätverk
Våga vara dig själv
Njut av varje dag
Ha visioner